Syracusa på kvällen

Några minnen:
Syracusa på kvällen. Ön Ortygia mot havet i Syracusa liknar Gamla stan. Athenatemplet har blivit helgat av stadens skyddshelgon och är ny förstås en kyrka (katedral?). Kultkontinuitet säger vi till varandra och nickar förnumstigt.

Ungdomar samlas på piazzan utanför, vesporna brummar. Ett sällsamt ljus.

Artehusas källa, nymfen som flydde undan från oönskad uppvaktning sa man förr, risk för våldtäkt snarare, finns fortfarande att beskåda. Hennes ansikte prydde de grekiska mynten under de fem århundraden som staden var grekisk , efter att ha anlagts av korinthier redan på 700-talet f Kr. Runt nymfens ansikte ses fyra delfiner i sprittande rörelser. Hamnen var berömd. Syracusa var en av antikens mest lysande städer och inte direkt någon bortglömd liten koloni. Arkimedes levde där, t ex , han med principen om den undanträngda vätskan.

Utanför staden har vi varit på utflykt till papyrusfabriken. Floden utanför Syracusa är den enda i Europa där papyrus växer, inplanterat under antiken. Vi får se hur papyrustillverkning går till i gammaldags maskiner. Det fungerar! Pa-per-rao, fornegyptiska (kan stavas olika) "det från en kung" för papperstillverkningen var ett kungligt monopol...

Vid Eurylaos befästningsverk ser vi vad man la energin på: försvar till varje pris. Varje krigskonst har gett upphov till ny försvarskonst och befästningsteknik. De följs åt med lagbundenhet. Murarna är kopiösa, ofattbara, och väldigt mycket är bevarat.

En bit från befästningarna ser vi en guppande Fiat. Det är väl några som s a s prisar Venus på ett påtagligt sätt, och som tog för givet att fornminnesplatsen var folktom...

Vi spenderar tre nätter i Syracusa, och det är så fuktigt att strumpbyxorna jag sköljt upp tar tre dagar på sig för att torka på hotellrumselementet. För att spara på dyrbar el stängs värmen av under siestan. Fukten i medelhavsländerna kan vara nog så rå under vinterhalvåret. Men ljuset är enastående mot de ljust gula gatuplattorna.

Jag tänker på den staden idag.