Saturnaliefesten i Rom

Motsvarigheten till vårt 17 december (december var ju hos romarna deras tionde månad innan Caesar var inne och härjade i kalendern) startade en rolig fest i Rom.

Det var saturnaliefesten, baserad på en gammal gudom som hetter Saturnus (grekernas Kronos). det utmärkande för festen, som iofs varade fem dagar, var att herrar och slavar bytte roller.

Man röstade t o m fram en festkung, sprang omkring i gränderna och tjöt saturnalieropet "Io Saturnalia!" samt levde bus. Ett visst utbyte av gåvor ägde också rum (jfr julklappar även om jag vet att de kommer från de tre vise männen via tyska S:t Nicolaus...) .



Nåväl, det var tydligen årets partaj i vilket fall och stämningen var på topp.



Ett ord om saffran också, när man ändå leker kulturell. :-)

På freskerna från Akrotiri på Thera (Santorini), numera på Nationlamuseum i Athen, finns det bilder av bystfagra kvinnor som samlar krokusar. Och vad får man från krokusar? Just det, saffran! Även om det visst krävs ofattbra mängder ståndare /pistiller (vilket??) så ska man väl börja nånstans.



Saffran var bra vid "kvinnoåkommor" dvs. ointressanta saker som bara vi kvinnor kan råka ut för. Denna kunskap fanns förstås redan när krokusarna på Thera plockades på 1600.-talet f Kr.

Hela bildprogrammet kan med fördel nås om man surfar efter något av Nannó Marinatos, erkänd arkeolog och dotter till pionjären på Thera, Spiros Marinatos. Denne bröt nacken på utgrävningsplatsen och hans grav brukar smyckas med blommor.



Akrotiri brukar kallas Greklands Pompeji. Inga människor dog vid vulkanutbrottet, de hade hunnit fly innan. Det enda offret i pimpstenslagren var en gris.

Har dock inget med julgris att göra om någon trodde att jag skulle försöka vara rolig.

Varför är grisar något lustigt? För att de har samma mag-och tarmsystem som vi? Det är väl inte speciellt kul.



Grymt för idag, till alla porcofiler där ute.